Tittade på Nyhetsmorgon från Gotland imorse och där man pratade om den gotländska dialekten och framför allt gutemål. Jag kunde verkligen höra farfar i huvudet! Hans dialekt minns jag som väldigt stark - trots att han bott i Värmland så länge hängde dialekten kvar. När jag tänker på farfar så tänker jag, förutom på gotland, på: när han satt i köket och lyssnade på ljudbok, att han alltid visste vem som kom genom dörren - trots att han var blind, det vita snöret som ledde ner till lagårn, taxar, svagdricka (som vi kallade farfarsdricka)... Vi var ju så mycket hos farmor och farfar när vi var små, så det finns många fina minnen!

Jag har bara farmor kvar i livet av mina far- och morföräldrar, tyvärr. Mormor och morfar gick, precis som farfar, bort för många år sedan. Morfar hade musikaffär och stämde pianon. Jag brukade alltid sitta under bordet i "finrummet" när han stämde vårt piano hemma. Det var så mysigt! Har också massor av minnen från när syster och jag var i Kr-hamn hos mormor och morfar och de tog med oss till parken. Och deras gulabeiga Ford Fiesta - den minns jag väl!

Idag har solen skinit (tillslut) över Karlstad och vi funderar på att cykla ner till hamnen och sitta en stund på Ankdammen eller Barbros. Ett glas rosé och nån trubadur, kanske?
Imorgon ska jag försöka åka förbi och hälsa på farmor. Har inte hunnit det i veckan, då jobbet tagit all tid. Jag har förresten schimpans-armar efter bärandet igår + en rygg som är lite mosad. Tur att kiropraktorbesök är bokat till veckan ;)